
Sugar, Norrbottensteatern:
Musikalkomedi av högsta klass! Det här handlar inte om utförsäljning,
Sugar är en kvick och rolig musikalkomei. Visst är det sött
när Josephine/Joe (Alexander Lycke) sliter av sig damperuken och förenas
med den sakligt söta Sugar (Evelyn Jons). En av höjdpunkterna i
föreställningen är deras kärleksscen som är gjord
med både precision och finess.”
Sara Granath, SVD
”Evelyn Jons sånger sticker ut – hon axlar ansvaret med
den äran i danserna också – min lycka är fullkomlig
när hon steppar loss på slutet.”
Karina Sundqvist, Piteå Tidningen
Helt på grensen, Hvaler Gjestgjiveri:
”Den fantastiska svenska vokalisten är showens stjärna.”
Ole – Morten Vestby, Fredrikstad blad
West Side Story, Värmlandsoperan:
”Den hetsiga och primitiva Anita är en svår roll –
hon kan snabbt skifta humör och när allt faller samman blir hon
direkt livsfarlig. Evelyn Jons lyfter både fram Anitas aggressivitet
och hennes ironiska distans till männens machoideal. Jons uppvisning
i ”America” är utomordentligt skärpt.”
Stihg Jonasson, Örebrokuriren
”Föreställningen vimlar av fint tecknade figurer, stora och
små. Bäst bland dessa är kanske Anita, Evelyn Jons, vart dans
och skådespeleri är lysande i sin fina ”timing”."
Sverker Magnusson, Arvika nyheter
”Evelyn Jons har det rätta temperamentet som Anita och intar scenen
med pondus och kraftfull stämma.”
Lars Johansson, Värmlands Folkblad
”Den mest intressanta kvinnliga rollen blev Anita, sjungen och dansad
med flammande intensitet av Evelyn Jons.”
Tidskriften Opera
”En fullfjädrad komedienne finner vi i Anita, spelad av Evelyn
Jons. Hon sjunger, dansar och agerar med stor lyskraft, lika fräck som
rolig.”
Eve Dahl, Karlstads – tidningen
Bouzouki, Det Norske Teatret:
”Svenska Evelyn Jons är grekisk sol, värme och erotik helt
ensam, både i sin starka utstrålning, sin sensuella plastik och
speciellt i stämman, som spänner från gutturala skrik och
erotiska glidningar till de finaste, mest poetiska nyanser. Hon sjunger ögonen
till sig och skapar sin egen intima sfär.”
Mona Levin, Aftenposten
”…men före det har vi hunnit konstatera att svenska Evelyn
Jons är kvällens stjärna – hon sjunger ”det remmer
och töy kan holde”, och utmärker sig i en ensemble som även
annars håller hög konstnärlig nivå.
Liv Reiser, Vårt Land
West Side Story, Wasa Teater:
”Anitas mezzo får en varm och uttrycksfull tolkning av Evelyn
Jons”
Mats Liljeroos, Hufvudstadsbladet
”Evelyn Jons imponerade igen med sitt raka och självklara uttryck
– hennes ”America” var en höjdare.”
Anna – Maria Nordman, Vasabladet
”Absolut sprakande i sitt temperament och utspel är Evelyn Jons
som Anita. Vilken energi!”
Tom Wilhelms, Wasabladet
”Evelyn Jons är precis så eldig och sårbar som man
kan önska sig som Anita. Mot slutet av föreställningen fokuseras
historiens tragedi kring den trasiga Anita och hon växer till en huvudroll.”
Päivä Vouljärvi, Ilkka
Med Göteborgs Symfoniker och Peter Jöback i
Göteborgs Konserthus:
”Landets vassaste symfoniorkester, ett gäng läckert arrangerade
musikallåtar signerade Stephen Sondheim och Leonard Bernstein –
dessutom skönsjungande Evelyn Jons.
Hon är en spännande sångerska – hennes entrénummer
”Sunday in the park with George” är tungvrickande och klurig
tekniskt. Men hon faller inte i några fällor. Istället gör
hon en komisk tolkning som ger mersmak.”
Kai Martin, Expressen
”Evelyn Jons har ett inlevelsefullt utspel och inte en orkester i världen
kan överrösta Jöbacks rödklädda duettpartner”
Kalle Malmstedt, Göteborgsposten
Sånger för Vagabonder – Konsert med Erik-André
Hvidsten:
"Hvidsten och Jons är ett storartat showpar, en välgörande
blandning av milt och tufft, komiskt och dramatiskt – med röstresurser
och scennärvaro som hänför – en njutning att höra
och se.
Jons skrämmer slag på publiken med tungvrickaren ”Wrong Note
Rag” före sin mycket rörande ”Ne Me Quittez Pas”
– en av kvällens höjdpunkter, faktiskt långa vägar
starkare än vad Jaques Brel själv gjorde den."
Anna – Maria Nordman, Vasabladet
Sugar, Wasa Teater:
”Evelyn Jons gör en alldeles egen Sugar Kane, utan att eftersträva
några Marilyneffekter. Ändå finns där något av
Marilyns trulighet i hennes blick och blyga leende. Jons har en imponerande
röst med spektrum från balladens mjukhet till raspigheten i några
jazznummer och dessutom en imponerande frasering i de sistnämnda. Emellanåt
låter hon rentav som en ung Alice Babs.”
Henrik Othman, Jakobstads Tidning
”Evelyn Jons är ett fynd i rollen som Sugar Kane, sångerskan
med stor röst och en förödande förkärlek för
saxofonister. Jons har en röst och en plastik som är formbar och
flexibel, lekfull och stark. Rösten är stark och tränad, diktionen
kristallklar, rytmiken ofelbar. Den håller i de jazziga bitarna, den
håller i ballad. En förtjusande, förförande scennärvaro
och en säker professionalism i botten. Det här är bara början
för en ung skådespelerska – med klokskap, hårt arbete
och omsorg om sig själv kan hon nå hur långt som helst.”
Maj – Britt Höglund, Vasabladet
”I synnerhet om Evelyn Jons i titelrollen vågar man säga
att man här ser en stjärna födas. Både röstmässigt
och som aktris äger hon ovanliga kvaliteter och nyanser, som får
komma till uttryck på egna villkor istället för att –
som man kunde befarat – omstöpas till en Marilyn – kopia"
Maria Sandin, Hufvudstadsbladet
”Huvudrollsinnehavarna bidrar med ett skimmer till försetällningen:
Evelyn Jons spelar Sugar – med sin bakgrund från såväl
balettakademien samt som Teater och Operahögskola behärskar hon
fullständigt de tre viktigaste bitarna i en musikal”
Tom Juslin, Västerbottenskuriren
Oliver, Östgötateatern:
”Evelyn Jons Nancy är av tvivelaktig vandel som det heter i de
gamla romanerna, men absolut ren och sann i sin kärlek till Bill Sikes
– hennes sång har karaktär, kraft och omfång –
dessutom agerar och dansar hon skickligt."
Gun Zanton – Ericsson, Corren
"Evelyn Jons har en röst som inte bara bär genom hela denna
föreställning utan även kommer leda henne långt om jag
får sia."
Marie-louise Kristensen, NT
Which Witch, Stora teatern Gbg:
”Bäst är Evelyn Jons, som spelar Daniels elaka syster Anna.
Hon har både röst, pondus och skådespelartalang så
det räcker ända fram."
Jessica Jansson, GT
Design: Storm Design 2005